Upp i bergen
Efter en stunds promenad går vi under väg N340 som går mellan Valencia och Barcelona, under järnvägen och slutligen under motorvägen AP7. De två vägarna går parallellt med järnvägen utmed nästan hela den spanska ostkusten. När vi kommer in i skogen och stigen börjar stiga uppåt försvinner snart bullret från trafiken. Dagens rutt följer en slingrande stig på ena sidan av en smal dalgång uppåt, uppåt, svänger vänster och brant uppför till en platå med en dunge pinjeträd där vi ibland brukar sätta oss ner med en termos kaffe och vila benen en stund. Då har vi kommit halvvägs och stigen slingrar neråt och på höger sida reser sig en imponerande bergvägg, flera hundra meter hög.
Det är ingen lång promenad, ca 2,5 timmar, men stigarna är fulla av stenar av olika storlek och man måste noga se var man sätter fötterna särskilt när man går nerför, eftersom ibland rullar gruset iväg, som att trampa på en rullskridsko. På en del ställen får man ta händerna till hjälp och klättra en smula för att ta sig fram. Lagom svårt för två pensionärer. Det doftar av timjan och rosmarin, som växer vilt, och det växer ginst, pinjeträd, små olivträd, buskar av järnek och mycket annat som jag inte vet namnet på. På de högsta punkterna kan man se ner mot staden Benicassim och den milslånga stranden och höghusen med semesterlägenheter. Och på andra ställen kan man ana Castellon i fjärran och lyftkranar i hamnen i Grau.
Här nedan ser du en liten film från promenaden igår, som jag har satt ihop av små videosnuttar, helt amatörmässigt. Det är hoppigt, skakigt och oskarpt ibland. Det är första gången jag har försökt göra det, men jag hade ganska roligt några timmar. Jag hittade ett program på min dator som heter iMovie och som inte var alltför svårt. På grund av vissa tekniska problem måste du klicka här: