Hotell Voramar och lite historia
Namnet Benicassim härrör från den tid när araber härskade över stora delar av den det som idag kallas Spanien, från 700-talet fram till 1500-talet. Namnet kommer av Banu Qasim, en folkgrupp som bodde här, och som på arabiska betyder ”son till Quasim".
På 1920- och 30-talet var staden en exklusiv och dyr semesterort för överklassen i Valencia och Castellon de la Plana. Utmed den vackra strandpromenaden byggdes en lång rad påkostade stora villor med parkliknande trädgårdar. Villorna fick namn efter ägarnas fruar eller döttrar som bodde där varje sommar: Villa Isabel, Villa Elisa, Villa Viktoria, Villa Margarita mm. Lokalbefolkningen, som tidigare varit fiskare eller jordbrukare, arbetade nu som städare, chaufförer och kockar. Den perioden kallas ”la Belle Epoque” efter det lyxiga och ibland skandalomsusade livet där under ”det glada 20-talet”. Några villor kallades for "the Hell" efter rykten om vilda orgier där. På stranden fanns också ett hotell som hette Voramar, (”By the sea”) där turister som kom med tåg tog in.
1936 i samband med det spanska inbördeskrigets utbrott, flydde alla överklassfamiljer, som stödde den nationalistiska (Franco-) sidan i kriget, till säkrare delar i norra och mellersta Spanien. Republikanerna och många utländska sympatisörer strömmade till regionen och tog över hotellet och alla villorna. De fick nya namn, t ex Villa Maxim Gorky, Villa Pavlov och hotellets nya namn blev Hotel Frente Popular, ”Hotell folkfronten”.
Författaren Ernest Hemmingway och fotografen Henri Cartier-Bresson lär ha varit där en tid som krigskorrespondenter.
Hotellets garage blev akutsjukhus för sårade soldater från fronten och villorna blev sjuksalar, apotek, förråd, kontor och affärer. En villa blev fängelse andra reserverade för patienter med syfilis eller tyfus. I Villa Elisa inrättades ett barnhem för föräldralösa barn. Många läkare och sjuksköterskor kom från andra länder, t ex USA och Tjeckoslovakien. Mellan 1937 och 1938 togs omkring 7500 sårade patienter om hand.
Även idag är det mycket känsligt att gräva i det förflutna, för vem vet vad som kommer fram. Båda sidor i kriget kan anklagas för hemska grymheter och ingen vet på vilken sida ens grannar och kanske ens egen familj hade sina sympatier.
Utmed strandpromenad finns en minnessten som restes för bara några år sedan. Den blir regelbundet övermålad med grafitti av någon som blir kränkt av texten där. Konflikten är långt ifrån glömd, 70-80 år efter kriget.
