Mandelblom, staden Vilafamés och konst
Fredag, perfekt dag för en utflykt. Väderprognosen lovade 17 grader framåt lunch. Vi packade lite smått och gott att äta i en kylväska och gav oss i väg vid niotiden. Målet var den lilla staden Vilafamés, som ligger på andra sidan bergsmassivet och man måste därför köra en lång omväg. Det gör inte så mycket för det är en vacker väg som slingrar i serpentiner längs dalgångarna. Det gäller att hålla ögonen på vägen och inte tänka för mycket på stupen alldeles intill och hoppas att man inte möter någon bred bil på den smala vägen.
Vi hoppades att mandelträden blommade, de är så fina. Rosa mest, men också vita. Det finns odlingar nästan överallt där det inte är för brant. Vi passerade en plats där vi stannade och fotograferade där en gång, för sju år sedan, då blomningen var fantastisk. Tyvärr var vi lite för tidiga den här gången, kanske en eller två veckor. Vi såg bara enstaka blommor. Bilderna här är från 2016. Vi köpte några kilo färsk mandel av en kvinna i Benicassim som sålde produkter från sin odlingslott. Smaken och konsistensen var var något helt annat än de hårda mandlar man köper på ICA eller Willys. Hon frågade om vi ville ha mandlar med skal eller utan. Eftersom jag inte var säker på hur man skalade dem, bad jag att få skalade. Nu vet jag att man tar en mandel i taget och krossar skalet med en hammare. Ibland kan se äldre människor i Spanien sitta vid ett bord och skala mandel för hand. Hur man skalar dem i stor skala, industriellt, har jag ingen aning om. Med tanke på att träden ska planteras, vattnas och ogräsrensas, mandlarna ska plockas och slutligen skalas och förpackas är det förvånande att inte priset är högre.
Efter 45 minuters bilresa var vi framme vid Vilafames. En liten stad vid randen av en bergskedja med en gammal borg på toppen av en kulle där de den äldre bebyggelsen klättrar brant uppför. Jag har varit här förut, men ville visa Linda borgen och den fina utsikten däruppifrån. Man ser odlingslandskapet nedanför, och ännu längre bort toppen på bergstoppen Penyagolosa, 1830 meter över havet. Man ser också en enorm industribyggnad 5-6 km från staden, en fabrik för tillverkning av kakelplattor och klinkers. (Den syns på en av bilderna nedan, en vit byggnad långt borta). Jag läser att företaget Argenta tillverkar 30 miljoner kvadratmeter kakel/klinkers varje år. Hela regionen är värdsledande i keramikindustrin. Spanien är inte bara apelsiner och oliver …
På vägen upp till borgen, passerade vi ett litet torg och strax intill i en gränd låg Museu d’Art Contemporari, ett museum för modern konst. Museet var ett av målen och vi blev inte besvikna. De hade en imponerande utställning i det gamla stenhuset i flera våningar och många rum, ja man gick nästan vilse i den mycket speciella bygganden. Rekommenderas verkligen!
