Museu de belle Arts
När vi vaknade i går morse hade regnet upphört och väderprognosen lovade till och med sol. Vi beslöt att ta bilen och göra en utflykt till den närmaste staden, Castellon de la Plana, 16 km från Benicassim.
Vi tänkte vara lite kulturella och utforska Museu de Belles Arts, där vi aldrig tidigare varit. Avdelningarna för arkeologi och keramik, dvs kakelplattor, porslin, krukor och liknande, var inte särskilt intressanta och avverkades i promenadtakt delvis på grund av att all information var på spanska eller valencianska. Jag brukar kunna förstå menyer, enklare tidningsartiklar med mera på spanska med viss hjälp av google translate. Valencianska däremot är ett annat språk, som har vissa likheter med vanlig spanska, eller "castelllano", som är det vedertagna namnet.
Min kusin Agneta som bott i Benicassim sedan 70-talet, säger att alla skolbarn där måste lära sig valencianska som är provinsen Valencias officiella språk. Många vägskyltar, informationstexter, webbsidor med mera är tvåspråkiga, eller ibland, bara skrivna på valencianska.. Jag minns när vi var här för första gången och gick till biblioteket för att skaffa ett lånekort. På dörren stod öppettiderna för de olika veckodagarna, men vi kunde inte förstå det, eftersom veckodagarna har andra namn än på vanlig spanska. Se här som ett exempel:
Måndag till söndag på spanska:
Lunes, martes, miercoles, juves, viernes, sa'bado, domingo
På valencianska:
Dilluns, dimarts, dimecres, dijous, divendres, disabte, diumenge
Tillbaka till museet. På en våning fanns en del äldre måleri som inte var så dåligt men det fanns bara några få målningar från modern tid.
I källaren fanns en fotoutställning med ett femtiotal porträtt i svartvitt som jag gillade.
Vi gav museet betyget 3 av 10 möjliga. Det var OK men inte särskilt inspirerande.
Man blir hungrig av för mycket kultur och därför gick vi till en restaurang i centrum som vi tycker om. Den drivs av en familj och sällan hittar några turister dit. Utsökt god, vällagad mat, tre rätter, vin och kaffe för 15 euros.
På kvällen såg vi ett spanskt frågeprogram på TV, liknande det svenska Vem vill bli miljonär, och vi försökte förstå frågorna och gissa vilket alternativ som var det rätta. Det gick väl "så där", kan man lugnt säga. Miljonerna får vänta ...