Soluppgång och herrelösa hundar

I morse kl 7 hoppade vi över frukosten och gick istället ner till stranden för att se på soluppgången. Vi var så gott som ensamma på den långa stranden och vi såg att ljuset vid horisonten sakta blev starkare och starkare och så, nästan magiskt, reste sig solen över ytan, och fick hela havet att glöda. Det var alldeles tyst förutom ett svagt rasslande från sanden. Efter en stund var ljuset för starkt och man kunde inte längre se in i solen och då vände vi hemåt mot en väntande frukost. Nu började stranden och strandpromenaden befolkas av joggare och hundar, lyckliga över att slippa kopplet för en stund.

På vägen hem såg vi en skulptur, som gjorde intryck på oss, den var ny för oss och var ägnad alla hundar och katter som övergivits av sina ägare. Det är oftantligt många herrelösa hundar här i Spanien. Antalet hundar som är omhändertagna och väntar på ett rikigt hem var 183.000 för något år sedan enligt en artikel på internet.  Så grymt att skaffa en hund för sitt nöjes skull och sedan överge den när det inte längre passar.

Huvudgatan i Benicassim heter Sankta Tomas, och där ligger kyrkan och kommunhuset. Det var också den gatan där vi bodde i en lägenhet det första året vi var här, från februari till december 2013. Snett emot kyrkan ligger några äldre hus som hittills klarat sig ifrån rivning. Det roar mig att teckna och måla då och då och här är en skiss jag gjorde igår.

Vi såg en sopcontainer med en trevlig översikt över staden Benicassim och kunde inte låta bli att publicera den: