Med Betsy på "villovägar"

Onsdag, 26 april. Vi hade packat allting dagen innan och vi kom iväg redan vid sjutiden på morgonen. Jag får alltid lite resfeber och vill komma iväg så fort som möjligt. Men det dröjer. Inte länge innan lugnet infinner sig och det känns som om ett äventyr ligger framför mig.  Efter en övernattning i höjd med Girona i norra Spanien kom vi fram till den franska gränsen på torsdagseftermiddagen. Gränspassagen gick smidigare än när vi var på väg åt motsatta hållet en annan gång.  Då kom vi från Frankrike på väg mot Spanien och vi  ville spara pengar genom att  välja mindre vägar, utan avgift på den franska sidan. Vi följde lydigt instruktionerna från vår navigationsapparat TomTom som ledde oss genom ett pärlband  av rondeller och känslan var inte långt efter en åktur på Lisebergs karuseller. På köpet fick vi också "uppleva" trånga gator i stadskärnan i småstäder med trafikstockning och trafikljus i varje kvarter.  Så småningom slingrade vägen brant uppför mot  gränsstatiomen til

Snart är det dags att lämna Spanien för att uppleva våren i Sverige, men varje gång vi är i Benicassim är det ett måste att ta oss upp till klostret, den storslagna utsikten och den fantastiska naturen. Vi har vandrat, åkt bil eller cyklat (och lett cykeln) uppför den serpentinslingrande vägen dit upp och det är alltid värt besväret. Den här gången fick vi hjälp av Betsy, husbilen. Klostret tillhör Carmelite Orden, en gammal  katolsk orden där munkarna följde strikta regler och bland annat gick barfota eller i enkla sandaler. Under långa perioder levde de som eremiter i hus eller grottor uppe i bergen. Flera av dessa vita små hus, eremitage, finns fortfarande kvar. Men munkarna isolerade sig inte helt utan deltog också i samhället i skolor, sjukhus, fängelser o dyl. Bergsområdet, som nu är naturreservat, kallas "Desierto de las Palmas". Ordet desierto betyder inte öken utan en avskild plats lämplig för meditation, studier och bön. I området växer en so

Den senaste veckan förflöt utan att något särskilt hände och det är helt OK. Ja, många gånger är det då som livet känns allra bäst. Lyckan finns inte i de stora sevärdheterna, i lyx eller ägodelar. I stället hittar man den i allt det som finns runt omkring oss hela tiden.  En fågels sång, ett vänligt ord, en blomknopp som just ska slå ut ... I alla fall är det så jag känner allt mer ju äldre jag blir.   Här i Spanien är platanträden vanliga. De kan bli mycket stora och deras skugga är en välsignelse när sommarsolens hetta är olidlig i juli och augusti. Jag fascineras av deras vackra bark med de finstämda färgerna - grönt, ljust och mörkt grått samt brunt. Igår kom Lindas vänner från Nederländerna, Elske och Gomares, på ett oväntat besök för att gratulera Linda på hennes födelsedag. De åker varje år till Spanien med sin stora husbil och nu tog de extra sväng till Benicassim.  Vi åt lunch på en restaurang och senare satt vi ner i solen vid trädgårdsbordet

Påsken kom och och med den horder av spanjorer från Madrid, Valencia, Teruel och Castellon som  översvämmade kafeer, restauranger och tog stranden i besittning även om själva badandet var sällsynt. Det var mycket buller och bång (öronbedövande trummor, kanonskott och smällare),  märkliga religiösa processioner och långa köer på motorvägarna. Vi höll oss på lite på avstånd och undvek trängseln så gott vi kunde. Vi träffade vår vän Merche från Madrid som kom hit med sin mamma och en kompis - de har en semesterlägenhet här. De besökte oss i Sverige för ett par år sedan så det blev ett trevligt återseende. (Merche längst till vänster) Nu är påsken över och allt är som vanligt igen. Träd och buskar blommar och mitt på dagen kan det vara riktigt hett.  Igår torsdag cyklade vi till Grao för att träffa vännerna Michell och Tony från England, som bor i Benicassim permanent. I hamnen där pågick en stor festival med focus på hav, sjöfart och båtar.  Detta är sjätte året oc

Skärtorsdag i Benicassim. Staden är full med påskfirande spanjorer från Madrid, Valencia och Castellon, på strandpromenaden, caféer och restauranger. Vi såg på TV att det var långa bilköer på motorvägen. Vi bestämde oss för att undvika allt detta och packade en ryggsäck med kaffe, några smörgåsar och ett par äpplen och gav oss iväg till fots riktning mot bergen bakom staden. Vi passerade först tunneln under järnvägen och sedan en annan tunnel under motorvägen AP7 för att komma bort från staden. På sidan av vägen ser vi apelsinträd skyddade från sol och frost under stora växthus av någon slags väv.  Vägen blir mindre och mindre och stenigare och stenigare och går ganska brant uppåt utmed bergssidan. När vi passerat sopstationen som döpts till "Eco Park", börjar vi se staden från ovan, och havet som glittrar långt där borta. Ljuden från från staden och motorvägen försvinner gradvis och snart det blir overkligt tyst där vi kämpar på i uppförsbacken som aldrig tycks ta slut. När

STORM Det blåste kraftigt när vi gick till sängs, men vi somnade till slut När vi vaknade på morgonen såg vi att trädgårdsmöblerna hade vält och blåst iväg. Utanför ytterdörren låg en stor tjock gren på marken. Den hade precis missat Betsy, husbilen, men däremot hade grannen som bor i lägenheten över oss inte samma tur. Grenen låg över motorhuven på hans bil och hade säkert åstadkommit några bucklor - men det kunde ha varit värre. SAMANA SANTA Påsken eller la Semana Santa på spanska (den heliga veckan) är den viktigaste helgen i Spanien, viktigare än julfirandet. Veckan inleds med Palmsöndagen. För den som inte lyssnade ordentligt på Kristendomslektionerna i skolan,  så firas den till minne av Jesus återkomst till Jerusalem, ridande på en åsna där han togs emot som en kung och folket som viftade med palmkvistar. Idag hade mycket folk samlats utanför kyrkan i Benicassim för att se processionen på huvudgatan som var avstängd för trafik av polisen. Ett antal vitklädda präster stod utanför