På cykel till Grao
Strax intill fanns en ställplats för husbilar. Det var gratis att stå där men det finns inga bekvämligheter än en vattenkran och en plats att tömma toaletterna. En natt på en camping kostar 200-300 kr per natt och här kostade det ingenting. Det var tydligen lockande, för där var alldeles fullt, hundratals husbilar tätt intill varandra. Visserligen låg den långa sandstranden 100 meter bort på andra sidan vägen, men vi hade lite svårt att förstå tjusningen med att leva så nära grannar på alla sidor. Efter en stund grenslade vi våra cyklar och lämnade ställplatsen bakom oss.
Det var cykelbana hela vägen till Grao, men det gäller att vara koncentrerad och inte vingla för mycket för är det något som spanjorer och spanjorskor vurmar för, så är det att cykla, och de cyklar fort och passerar alldeles nära utan att pingla på sin ringklocka. Nästan ingen har en "vanlig cykel", med pakethållare och stänkskärmar, nej, cykling är en seriös sport - inget annat. Varje lördag och söndag eller helgdag eller mitt i veckan, om man råkar vara ledig, så hoppar de i sin lycrakläder i grälla färger som reklampelare för cykelindustrin, tar på sig de smarta solglasögonen och susar iväg längs kusten, upp i bergen och hem igen. Ett obligatoriskt stopp på någon liten lantlig bar, där man tar en öl eller två och kanske en bit tortilla. De cyklar gärna två, tre i bredd högljutt pratande med varandra. För oss är det ett skäl att inte våga livet genom att cykla sådana dagar.
Själva staden Grao domineras av den stora olje-, fisk- och containerhamnen, en stor marina för segelbåtar och på andra sidan av Avenida de Ferrandis Salvador som skiljer staden från hamnen, bor alla människor. Det är en ganska ful stad med trånga gator med höga hus där solen inte riktigt når ner till gatan. Just idag var det marknadsdag och vi strosade runt en stund och konstaterade att den var flera gånger större än motsvarande i Benicassim och det var så mycket folk att man knappast kunde passera mellan stånden. Nästan varje stad i Spanien har marknad en gång i veckan, året om, och de är mycket populära. Något för Sverige att ta efter...
En typisk gata i många spanska städer. De äldre låga husen ser trevliga ut, med en en liten fransk balkong med blommor och pynt men är mycket mörka inomhus. Ofta är det bara ett eller två fönster som vätter mot gatan. Det är vardagsrummet, som man kommer in i direkt utan att passera någon hall. Resten av rummen ligger på rad innanför och saknar fönster. I sällsynta fall finns en liten ljusgård längst inne i mitten av kvarteret, som används för att hänga tvätt eller för att förvara cyklarna. När man ersätter ett gammalt hus med ett nytt, gör man oftast det nya huset mycket högre, kanske fem tio våningar högt. Mot gatan ser fasaden normal ut, kanske en butik i gatuplanet och fönster och balkonger som vanligt. Men den vänstra och högra sidan är helt släta, jag tror man brukar kalla det brandgavlar. Jag generaliserar nog en del, men så ser det i alla fall ut på många ställen.
Ett snapshot från marknaden. Damen i ljusblå tröja har just provat en baddräkt utanpå sina kläder och jag tror att hon tänker köpa den.
Restaurangen alldeles bredvid båtarna – de syns till höger.
Nu räckte det med äventyr för idag tyckte vi och cyklade samma väg hem igen. 13 kilometer enkel riktning enligt Google Maps.