Navajas
Staden Navajas ligger ca en timmes sydväst om Benicassim, inklämd mellan två bergiga naturreservat, Sierra Espada och Sierra Calderon.
Bull running, eller "encierro" på spanska, är en tradition i de flesta spanska städer, ofta i samband med olika fiestor på sommarhalvåret. Det innebär att ett tiotal unga tjurar släpps lösa på vissa gator i stan och '"modiga" unga män försöker springa framför tjurarna så nära som möjligt, för att i sista sekunden rädda sig upp på trottoaren eller i en port eller i värsta fall blir stångade eller trampade. Gatorna är fulla av entusiastiska åskådare som hejar på hela spektaklet.. Gatorna är avspärrade med grindar och portar som man kan se i vissa gränder. Efteråt får tjurarna åka hem igen till sitt stall och vila upp sig. Vi har sett det några gånger i Benicassim. Vid ett tillfälle lyckades tjurarna ta en annan väg och sprang omkring på trottoarerna där vanligt folk fick trycka sig mot väggarna innan de kunde motas tillbaka.
Campingen där vi står är välskött och ligger i utkanten av staden Navajas. I en båge runt om staden slingrar floden Rio Palancio på väg mot havet. Floden visade sig vara en mindre å, ingen brusande älv. Men den har tydligen varit viktig för bevattning och ju närmare havet den kommer, desto mindre vatten finns kvar, en rännil bara. Mitt på torget Plaza Olmo står ett enormt träd, en alm (olmo på spanska) som är 350 år gammalt - stadens stolthet. I skuggan av trädet satt vi i går vid lunchtid på Café Valenciano med varsin kall öl (två var blev det om man ska vara korrekt). Det var en het dag (27 grader) och att byta till shorts var rätt beslut. Vi var nästan ensamma på torget, det var tyst och fridfullt och all stress och alla krav försvann spårlöst upp i en molnfri himmel.
Staden är liten, bara 780 invånare. Gränderna är många och smala och går backe upp och backe ner. Så charmigt!
Det är ingen tradition som vi uppskattar, Linda och jag, men den är i alla fall bättre än tjurfäktning där djuret dödas. Här en bild på en gränd som är förberedd att stängas av med de röda järnportarna.
I grannstaden Segobre har man en liknande tradition, men där driver män ridande på vita hästar en hjord med tjurar framför sig genom staden och gatorna kantas av en barriär av åskådare. Så här kan det se ut, har vi förstått (men inte upplevt).
I går såg vi rök vid horisonten och gissade att det var rök från de stora kakelfabrikerna i Onda och Vila Real, men ikväll var röken mycket kraftigare. Röken kommer från en skogsbrand någon mil bort. Bränder är ett stort problem här och vegetationen är mycket lättantändlig. I bergen utanför Benicassim finns en ständigt bemannad brandutkik som försöker upptäcka bränder innan de blivit stora. Möjligen finns det sådana på flera ställen
Nu ska vi vila efter dagens vandring som blev längre än vi hade väntat oss. Men mera om det en annan dag.