Med Betsy på "villovägar"

De första åren som vi var i Spanien tyckte vi att landskapet var stenigt, torrt och på gränsen till fult, men nu uppskattar vi naturen här mycket och ser på den med andra ögon. Idag när vi gick upp bland bergen intill Benicassim så riktade vi som omväxling våra blickar neråt, mot marken och här är en del av vad vi såg idag - men ingen garanti att växternas namn är korrekt ... I den här miljön hittade vi växterna som du kan se nedan. Oxalis pes-caprae,  "Getoxalis" Paronychia argentea, "Prasselört". Ej påträffad i Sverige enligt Wikipedia. Orobanche, "Snyltrot. En parasitisk växt som också påträffats på Öland och Gotland. Kan vara en Convolvulus lanuginosus, en vindeväxt som finns Frankrike och Spanien. Kan det vara en Lysimachia? Kan det vara en Phlomis lychnitis? Vi gissar att det är en Hypochaeris radicata. Gladiolus illyricus, "Mörkröd sabellilja"

Det sista vi gjorde innan vi lämnade campingen i staden Navajas var att ta en titt på en sjö, eller mera korrekt, en fördämning kallad Regajo Reservoir. Den liknar en svensk insjö med tallskog runtomkring, men i ena änden finns en hög vall fär vattnet kan regleras och därifrån rinner Rio Palanci vidare i riktning mot kusten. En kilometer från dammen stannade vi till för att titta på en gammal stenbro, kallad Puente del Baño. Den byggdes omkring år 1800 för att förbättra kommunikationen mellan Aragonien i norr och Valencia i söder.  Där var så vackert och fridfullt att vi gärna hade stannat längre. 

Inte långt från Navajas, utmed Rio Palanci, ligger staden Segobre med sin katedral, akvedukt och en vattenkälla där vattnet rinner ut genom  50 rör  (El Fuente del los 50 caños). Dit styrde vi våra steg en förmiddag, för att se staden och på vägen dit beskåda ett vattenfall. Av skäl som jag strax ska förklara, blev utflykten inte riktig som vi hade förväntat oss. Vi beslöt att vandra längs floden, en sträcka på ca 7 km. I ryggsäcken fanns några bitar broccolipaj och tortilla och vatten att dricka. Himlen var blå och det såg ut att bli en varm dag. I utkanten av staden fanns en karta med intressanta platser markerade.  Stigen följde botten på en ravin med delvis lodräta väggar, där floden grävt sig ner i den orangefärgade berggrunden. Den är relativt mjuk och består av kalksten blandad med hårdare stenar. Vi passerade några vattenkällor (fuentes på spanska) där befolkningen kunde hämta friskt dricksvatten.  Fuente del Hierro är en av de största, med tio rör där vattnet strömmade ut hela

Staden Navajas ligger ca en timmes sydväst om Benicassim, inklämd mellan två bergiga naturreservat, Sierra Espada och Sierra Calderon. Campingen där vi står är välskött och ligger i utkanten av staden Navajas. I en båge runt om staden slingrar floden Rio Palancio på väg mot havet. Floden visade sig vara en mindre å, ingen brusande älv. Men den har tydligen varit viktig för bevattning och ju närmare havet den kommer, desto mindre vatten finns kvar, en rännil bara. Mitt på torget Plaza Olmo står ett enormt träd, en alm (olmo på spanska) som är 350 år gammalt - stadens stolthet. I skuggan av trädet satt vi i går vid lunchtid på Café Valenciano med varsin kall öl (två var  blev det om man ska vara korrekt). Det var en het dag (27 grader) och att byta till shorts var rätt beslut. Vi var nästan ensamma på torget, det var tyst och fridfullt och all stress och alla krav försvann spårlöst upp i en molnfri himmel. Staden är liten, bara 780 invånare. Gränderna

Det var tidig förmiddag när vi cyklade iväg. Vädret var perfekt för en cykeltur, lite växlande molnighet, 16-17 grader och ingen vind. Efter en stund lämnade vi Benicassim bakom oss. Havet på vänster sida och på höger sida ett slättlandskap och bergskedjan i bakgrunden. Vi var på väg till Grao, Castellons hamnstad. På vägen dit passerade vi ett litet flygfält för helikoptrar och små flygplan. Men vi tänkte inte flyga utan fortsatte i raskt tempo.  Strax intill fanns en ställplats för husbilar. Det var gratis att stå där men det finns inga bekvämligheter än en vattenkran och en plats att tömma toaletterna. En natt på en camping kostar 200-300 kr per natt och här kostade det ingenting. Det var tydligen lockande, för där var alldeles fullt, hundratals husbilar tätt intill varandra. Visserligen låg den långa sandstranden 100 meter bort på andra sidan vägen, men vi hade lite svårt att förstå tjusningen med att leva så nära grannar på alla sidor. Efter en stund grenslade vi våra