Med Betsy på "villovägar"

Nej vi har inte gett oss ut på någon ny resa men vi hörde att det alldeles nyligen varit dåligt väder i Benicassim, den lilla staden i Spanien där vi bodde tre månader i våras: kraftiga regn mer eller mindre dränkte delar av staden. Tur att vi är hemma igen Så här skrev jag i ett av mina inlägg tidigare: "När det regnar i det här området så kommer det ibland oerhörda mängder vatten som letar sig nerför bergen mot låglandet nedanför och mot havet. Kan det vara så att marken är så torr och hård att endast en liten del sugs upp av marken? Man kan se i bergen spår efter vattnets framfart i botten på ravinerna. Det set ut som uttorkade floder, fyllda med stenar i alla storlekar. För att skydda byar och städer så har man byggt utlopp i havet där vattnet kan passera, breda och djupa "diken", så kallade barrancas, där vattnet ska forsa fram om det blir skyfall. Barrancas finns på flera ställen mitt inne i Benicassim. Det ser lite konstigt ut men har man varit med om regnvädren h

 På vägen hem via Luxemburg sneddade vi lite västerut över Ardennerna i Belgien och förbi Liege och Maastricht (trevlig stad minns jag från ett tidigare besök) innan vi korsade gränsen till Nederländerna. Där bor Lindas dotter Nicole i  byn Heeze nära Eindhoven med sambon Pascal och barnbarnen Faith och Jay. Ett kort men  efterlängtat möte men vi hann med en middag tillsammans på en trevlig restaurang innan vi fortsatte vi upp genom Tyskland. Resten av resan är inte så mycket att orda om förutom att det var ovanligt lugnt på de tyska motorvägarna på grund av att det var helg och då står alla lastbilar stilla.  Som omväxling tog vi färjan Helsingör - Helsingborg, vilket fungerade bra, men vi kan inte rekommendera att passera Köpenhamns ytterområden en eftermiddag vid 17-tiden. Stress, stress, stress. Nu får Betsy en välbehövlig vila. En 20 år gammal dam som tagit oss över 600 mil fram och tillbaka utan några som helst problem - en eloge till henne. I och med detta så slutar

Bild lånad från Wikipedia. Nästa övernattning blev i den lilla (8000 invånare) franska staden Langres, mitt emellan Dijon och Nancy. Romarna befäste staden som ligger på en kulle där tolv romerska vägar möttes. Där byggde de en försvarsmur med ett dussin torn och sju portar för att komma in eller ut. På medeltiden var staden ett biskopssäte och där byggdes en katedral – mycket stor med tanke på att staden är ganska liten (8000 invånare idag). En man vid namn Denis Diderot förknippas med staden och står staty på torget. Han var filosof och författare under upplysningstiden och var en vän till filosofen Rosseau. Bild lånad från Wikipedia. Det var en positiv överraskning att allt var så väl bevarat och det är svårt att tänka sig en mera "fransk" stad. Vi hann tyvärr inte mycket mera än att ströva runt en timme eller två i de gamla kvarteren och att se den vidsträckta utsik